Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tionde söndagen efter trefaldighetssöndag.
"Guds godhet vill föra dig till bättring",
Jesus begynte tala bestraffande ord till de städer, i
hvilka han hade utfört så många af sina kraftgärningar,
och förehålla dem, att de icke hade gjort bättring: »Ve
dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar,
som äro gjorda i eder, hade blifvit gjorda i Tyrus och Sidon,
så skulle de för länge sedan hafva gjort bättring i säck och
aska. Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det
på domens dag blifva drägligare än för eder. Och du,
Ka-pernaum, skall väl du blifva upphöjdt till himmelen? Nej,
ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar,
som äro gjorda i dig, hade blivit gjorda i Sodom, så skulle
det hafva stått ännu i dag. Men jag säger eder, att det för
Sodoms land skall på domens dag blifva drägligare än
för dig.»
Matt. 11: 20-24.
"Fj^TT verop från Jesus möter oss här. Tungt och doft som’en
**~-/ dödsringning ljuder det: »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida!»
Och äfven om icke direkt uttaladt, ligger det lika mörkt och
förkrossande i ordet till Kapernaum.
Hvad är det som frampressar detta upprepade verop? Utan
tvifvel detsamma som frampressade de tårar ur Jesu ögon vid
anblicken af Jerusalem, hvarom det gamla evangeliet i dag
erinrar oss. Det är kärlekens innerliga deltagande inför den
annalkande domen. Denna dorn träder lefvande fram för Jesu ögon.
Den skall komma, emedan den bättring i säck och aska
uteblifvit, som hade bort blifva frukten af en den kraftigaste besökelse
från Gud genom hans son i dessa städer. När Jesus ser
den komma såsom ett mörkt åskmoln, som i sin tid urladdar
sig med blixt och dunder, gripes han af vemod och sorg, och han
ropar, gripen, sitt ve. Samtidigt är det dock äfven ett kanske sista
väckelserop, som kärleken låter utgå, en kanske för sista gången till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
