Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 TOLFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
tröstande både oss och andra och naturligtvis i första rummet oss
själfva: så där skropulös får man ju inte vara.
Men tänk nu, om allt detta i grunden är ett mycket dåligt
själfförsvar, och om detta försvar för öfrigt är fullkomligt fåfängt
och alldeles ohållbart inför högre domstol!
Hvem skall afgöra det?
Jag vet en. Hvad säger Jesus? Han har äfven i fråga om
detta ett fast och myndigt; »Men jag säger eder.» Du finner
det i våra textord i dag. Och med hvad ban säger slår han
ner alla de där tankarna, som vi nyss återgåfvo, och hela vårt
själfförsvar.
Tänk, om vi skulle med allvar stanna inför hvad han säger!
Det är många gånger mycket svårt att få människor till det just
på denna punkt. Det går kanske för ett ögonblick, och då blir
det möjligen en känsla, liknande Davids inför uppdagad synd:
»Du är den mannen; du är den kvinnan.» Och man känner
det litet oroligt. Men får det i regel en praktiskt god verkan;
reformerar det lifvet? Knappast, åtminstone i de flesta fall icke,
tyvärr icke.
Nu är det oss dock ännu en gång gifvet att stanna inför
hvad Jesus säger om våra ord. Skola vi nu allvarligt försöka
stanna inför det?
Jesus säger först och främst så: »Hvad hjärtat är fullt af,
det talar ju munnen.» Hvad säger det oss till en början?
Jo, det säger oss, att det förefinnes ett bestämdt förhållande
mellan vårt hjärta och vårt tal. Och han klargör detta
förhållande med en belysande bild. Det är, säger han, samma
förhållande som mellan trädet och dess frukt. Trädets inre art
röjer sig ju i frukten. »Antingen är trädet godt, och då måste
dess frukt vara god; eller är trädet dåliga och då måste dess
frukt vara dålig. Ty af frukten känner man trädet.» Orden
äro således icke något så löst, så tillfälligt, så från vårt inre skildt,
så utan samband med vårt hjärtelif stående, som vi kanske tro.
Tvärtom: vårt hjärtas art och innehåll kommer till uttryck,
visserligen icke blott, men äfven i vårt tal.
Det är ett nödvändigt sammanhang mellan dessa två; Jesus
använder ordet »måste»: »Antingen är trädet godt, och då måste
dess frukt vara god» eller tvärtom. I ett gammaltestamentligt
ord (Jes. 32: 6) har det uttryckts så: »En dåre talar dårskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
