Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 277
som ju naturligt nog kunde hafva med sig en viss känsla af särskild
värdighet, som icke kunde tillåta hvad som helst, faller han på
knä för Jesus midt på vägen. Och Jesus är ju då icke ensam.
Åtminstone hans närmaste lärjungar åtfölja honom. Han är
uppenbarligen icke heller utan personliga religiösa behof. Det är
ju de som drifva honom till Jesus, och de komma till uttryck i
hans fråga, där han ligger knäböjande inför Jesus: »Gode mästare,
hvad skall jag göra för att få evigt lif till arfvedel?» Det är i
öfrigt något godt och rent hos honom. Hans svar på Jesu erinran
om buden gifver det vid handen. »Mästare, allt detta har jag hållit
från min ungdom», säger han, och det är helt uppriktigt menadt.
Han vet intet särskildt med sig; inga gröfre öfverträdelser mot de
nämnda buden ligga tyngande på hans samvete. Han är oförvitlig
i sitt yttre lif.
Det synes således från många synpunkter vara ett ganska
lofvande möte mellan Jesus och honom. Den unge mannen ligger
ju dock på knä inför honom, i hvilken det eviga lifvet är
uppen-baradt, i hvilken således svaret på hans fråga redan är af Gud
beredt och gifvet.
Och dock — »ett fattas dig», så måste Jesus säga honom. Ett
band honom, ett hindrade honom inför den personliga afgörelsen.
Han erbjudes den himmelska skatten, det eviga lifvet i Jesu
gemenskap. Ett måste han dock offra, det som nu är hans hjärtas
skatt, hans jordiska ägodelar. »Gå bort och sälj hvad du äger och
gif åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen; och kom
sedan och följ mig», det är Jesu ord till honom. Och det är för
mycket, det offret är för stort och svårt. Han hänger fast vid det
jordiska. Det blir nu uppenbart, om det icke har varit det förut.
Han blir illa till mods vid det talet och går bedrövad bort. Han
ville ju så gärna vinna den himmelska skatten, men han kunde
icke, han mäktade icke offra hvad som stod i vägen.
Vi förstå väl, huru Jesus i djupt kärlekens deltagande såg efter
honom, då han gick bort, väl icke utan hopp, att han en annan
gång, då lifvet lärt honom mera och storheten och rikedomen i
Jesu gemenskap framstått klarare inför honom, skulle kunna göra
det rätta valet, men bedröfvad öfver, att han svek nu. Jesu blick
var nu full af vemod, medan han förut, då den unge mannen gifvit
sitt uppriktiga svar på frågan om buden, »såg på honom och fick
kärlek till honom», d. v. s. kände något af det särskilda kärleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
