Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG
göra dens vilja, som har sändt mig, och att fullborda hans verk»
(Joh. 4: 34).
Huru mycken klarhet kan det finnas i dessa stycken ibland
oss, hans nutida lärjungar?
Först och främst, står det lefvande inför oss, likasom åter och
åter fastslaget inför vårt inre, att vårt jordelif lika visst som hans
är en begränsad arbetsdag, begränsad icke af vårt, utan af vår
himmelske faders goda behag?
Vi kunna naturligtvis icke komma undan det, det måste
vara visst för oss, att »natten kommer, då ingen kan verka», att
den kommer äfven för oss. Vi erinras ju icke så sällan på ett
ganska när gående och inträngande sätt därom genom hvad som
händer oss själfva eller andra, genom de bud, som döden sänder
i förväg, sjukdom och svaghet, eller genom direkta dödsbud,
understundom smärtsamt öfverraskande. Natten kommer alldeles
visst för hvar och en af oss, plötsligt eller icke. Den kommer
närmare och närmare för hvarje dag. Hvar och en har en viss tid
sig gifven. »Min tid står i dina händer» (Ps. 31: 16), med sådana
ord måste vi öfverlåta oss åt Gud och hans ledning med oss. Alla
våra dagar blefvo uppskrifna i hans bok, de voro bestämda,
förrän någon af dem hade kommit (Ps. 139: 16). Och det går fort
nog med oss. »Det går snart förbi, likasom flögo vi bort» (Ps.
90: 10). Hela vårt lif, äfven om det skulle blifva 70 och 80 år eller
mera, är dock endast såsom en dag med dess morgon och dess
afton. Visst känna vi det, djupare allt eftersom år lägges till år.
Men se vi nu också alla klart vårt på detta sätt enligt Guds
vilja begränsade lif såsom en arbetsdag, just så, just i det ljuset?
Han som var Guds evige son, han såg det så, han såg sig såsom
»Herrens tjänare» under sin jordiska tillvaro. Men vi äro ju
härutinnan såsom han i denna världen. Vi hafva likasom han,
fastän först genom honom, undfått kallelse till barnaskap och
i och därmed till tjänareuppgift likasom ifrån evighet. Den eviga
kallelsen till oss har tagit timlig gestalt i honom, som är Sonen och
Herrens tjänare på en gång, i hans för oss tillgängliga evangelium.
Hafva vi mottagit denna kallelse? Äro vi fullt på det klara med
vår stora, härliga uppgift att under den tid, som kan vara oss
beskärd, tjäna Gud i barnaskapets ande, vara nyttiga, gagna
på det ena eller andra lifsområdet, hvar och en med sin särskilda
gåfva och efter sin ställning? Står det med något af en verkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
