Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 TJUGONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
Jag tänker då på ett enda ord, hvari Guds rikes gåfvor träda
fram. Det är naturligtvis icke på långa vägar allt. Men vi kunna
nu öfver hufvud taget ioke gripa så mycket af en sådan fullhet
och rikedom på en gång. Det är ordet i Rom. 14: 17: »Guds rike
består ... i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.»
Det är visst icke min mening att förneka, att rättfärdighet
och frid och glädje i viss mening, i en viss grad finnes äfven
utanför Kristus, utanför det rike, som han i och med sitt
människoblifvande grundlagt på jorden. Det finnes utan tvifvel goda
pärlor vid sidan af den ena dyrbara pärlan. Vi kunde nämna
flerfaldiga exempel därpå, men måste, då det ju icke heller är
särskildt af nöden, för utrymmets skull afstå därifrån. Det
finnes mycket i och för sig skönt och värdefullt och
eftersträfvansvärdt, bortsedt från Kristus. Vi må ju med glädje erkänna och
tacksamt tillgodogöra oss allt hvad som är verkligt sant och rätt
och godt och rent. Men detta, detta, som Paulus talar om såsom
Guds rikes särskilda gåfvor, det öfvergår dock allt, allt, som annars
kan nämnas.
Guds rikes rättfärdighet, rättfärdigheten i Kristus, hvad är
det, hvad innebär den? Förlåtelse, förlåtelse, full förlåtelse och
därtill visshet därom. Men det är visst icke det enda. Däri är
också innesluten en lust och kraft till det som är rätt inför Gud,
hvilken innebär hela det inre och yttre lifvets omgestaltande till
intet mindre än gudslikhet, äfven om endast långsamt och steg
för steg. Och detta är dock vida mer än all rättfärdighet i
världen, äfven den allra bästa.
Och friden, den frid, som Gud gifver genom Kristus, eller
Jesu frid — han säger ju: »min frid gifver jag eder» — har
den icke ett djup och en fullhet af fullkomligt oförliknelig art?
Trons hvila i Guds faderskärlek, hvad kan väl därmed jämföras?
Den kan ju röja sig midt i deri allra djupaste oro, till och med
när kropp och själ annars vilja försmäkta.
Och glädjen, glädjen i den helige Ande, är den icke rikare
och renare än all annan? Kan icke en människa med denna
fröjd i Herren sjunga lofsånger äfven om natten, vara glad i
bedröfvelsen, lysa midt i mörkret? Hvad skulle vi väl kunna ställa
vid dess sida? Intet. Trons glädje, glädjen i hoppet, det
öfver-flödandet hoppet i den helige Andes kraft, glädjen öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
