Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 TJUGUFÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
tänk, om vi ändock ofta bättre behöfva det som svider som salt!
Då är det bäst att taga det.
Jesus säger här rätt fram, utan något omsvep, till fariséer
och sadducéer, som komma och vilja sätta honom på prof, och
han säger det icke om dem, utan till dem: »Ett ondt och trolöst
släkte är detta.» I den förra, mest gängse öfversättningen stod
det, kanske icke så vackert, men uttrycksfullt nog: »ett ondt och
horiskt släkte», och därmed fick trolösheten sin särskildt svåra
prägel.
Gäller nu detta månne oss också? Markus säger oss, att
Jesus »suckade ur sin andes djup», när han uttalade det ordet
(Mark. 8: 12). Behöfver han sucka så djupt äfven öfver oss?
Må vi se till, se med allvar till, huru det kan vara!
Gud har — det kan då icke förnekas — ingått förbund
med vårt svenska folk ända ifrån den dag, då evangelium blef
vårt. Det är många hundra år sedan dess. Och vi sade såsom
folk vårt ja då; vi gingo in såsom fri part i förbundet. Vi sade,
att vår Herre Jesu Kristi fader skulle vara vår Gud. Gud har
allt sedan dess visat sig vara den trofaste förbundsguden. Å
hans sida finnes icke en skymt af trolöshet. Sannerligen, han
har, förlåtande och långmodig, gjort allt för oss och vårt folk.
Historien visar också på särskilda stunder, högtidsstunder, heliga
stunder i vårt folks lif, då detta likasom förnyat sitt ja-ord.
Var det icke en sådan stund på Uppsala möte, då ordet gick ut:
»Nu är Sverige vordet en man, och alla hafva vi en Gud?»
Men huru är det väl nu med vår förbundstrohet? I stort
sedt är det rätt illa med det. Jag tror icke, att vi kunna med skäl
förneka det. Icke är Gud verkligen vår Gud, från vår sida sedt?
Sannerligen, här bolas fruktansvärdt och utan känsla af skam
rätt allmänt med både Mamon och Bacchus och Venus och många
andra afgudar. Vi äro ett ondt och trolöst, ja, horiskt släkte.
Och det ter sig så mycket värre mot bakgrunden af vår förbunds
-guds godhet och trofasthet, vid. tanken på hans nådesgärningar
emot oss under gammal och ny tid. Det vore väl, om vi läte
säga oss det, om vi böjde oss djupt under hans rättfärdiga dorn
och gjorde bot.
Men Jesus förebrår fariséer och sadducéer särskildt ett: »Om
tidernas tecken kunnen I icke döma.» Och han menar ju
tecknen på historiens himmel, tecknen, som då tydligt och klart vitt-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
