Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 TJUGUFÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSöNÜAG
en viss dragning till Gud i hela folket, såsom ville vi ändock,
huru främmande det än förut varit för oss, ned i syndabekännelse
och rop ur djupen. Ja, det syntes så; vi hoppades det. Men
var det bot, verklig bot? Det var fruktan, utan tvifvel. Men
\^ar det sorg, sorg efter Guds sinne? Ack, hade det verkligen
varit det, då skulle det nog märkas äfven nu. Men allt är i
grunden alldeles såsom förut. Någon egentlig skillnad är icke
lätt att skönja. Åskan mullrar nu mera på afstånd. Och då så —.
Men du vet, att åskan kan komma igen, sedan den synts
aflägsna sig. Det går ju så där fram och tillbaka, än hit och än
dit. Och när du trodde den vara långt borta, så kommer där
plötsligt en fräsande blixt, och det skräller, så att allt darrar.
Åskmolnet är rakt öfver ditt hufvud, och det urladdar sig.
Det är icke tu tal om, att vi äro mogna för en dorn. »Om
vi ginge till doms med oss själfva, så blefve vi icke dömda.»
Men om vi icke gå till doms med oss själfva? Ja, då hinner
domen oss förr eller senare, på det ena sättet eller det andra.
Tänk, om Herren, vår Gud, lämnade oss och ginge sin väg ifrån
oss, såsom Jesus då lämnade fariséerna och sadducéerna, emedan
de voro ett ondt och trolöst släkte! Tänk, om Gud öfvergåfve
oss, han, hos hvilken vår hjälp i grunden allena är! Tänk, om
vi lämnades åt vår egen klokhet eller snarare fåvitskhet och
oförstånd, åt vår ondska och synd! Då vore det för visso ute
med oss. Det var ett hot, en varning för barnen af Israel, när
Jesus lämnade dem och gick sin väg. Men det blef en annan
gång verklighet för det folket. Domen kom, förkrossande tung.
Och det skulle kunna blifva så för oss ock.
Men om vi döma rätt om tidernas tecken och så på Guds
allvarskallelse i denna tid göra bot inför honom, märk då väl,
att Gud har satt ett ljust, löftesrikt tecken på den heliga historiens
himmel!
Jesus talar med fariséerna och sadducéerna om Jonas’ tecken.
Och hvem vet icke, att han därmed, fastän oförståeligt då för
dem, därmed pekade framåt mot sin uppståndelse? Jonas’ tecken,
det är den efter den stora försonaregärningen i korsets död
uppståndne lifs- och segerfurstens tecken. Det tecknet har stått
där på den heliga historiens himmel tiderna igenom.
Folken, de kristna folken, hafva icke lefvat i det tecknet,
i det eviga lifvets tecken. Men om det finge komma rätt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
