Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRU MARIAS BEBÅDELSEDAG 341
allt starkare i sin tro och ärar Gud i full visshet om, att hvad
Gud lofvat, det är han också mäktig att hålla.
Vi hafva också löfte om att få göra helig tjänst och förmedla
rik välsignelse åt andra, om än icke på samma sätt som Maria —
hennes tjänst var enastående — dock inom samma Guds-rike,
hvars födelsestund på jorden då var inne, och åt samme Herre,
hvilkens tjänarinna hon fick vara. Vi hafva det största tänkbara
löfte i den riktningen, löftet från Jesu mun: »Den som tror på
mig, af hans innersta skola strömmar af lefvande vatten flyta
fram» (Joh. 7: 38). Stilla dig en gång verkligt för det löftet och
stanna särskildt för det ordet: »strömmar», och du skall finna,
hur stort Ordet är. Det är ofattbart stort. Och dess
förverkligande synes oss ofta fullkomligt omöjligt. Hur torra, hur döda, hur
ofruktbara synas vi icke oss själfva! Och dock, vi få tro, att det
skall fullbordas. Och salig är den som tror.
Visst tro vi också understundom och fröjda oss i trons
visshet. Och hoppet följer i trons spår och gör oss outsägligt
lyckliga. Men vi veta också om tvekan och ovisshet, om skumma
ögon och hjärtan, sena till att tro. Det växlar hos oss mellan
mörker och ljus, det skiftar mellan svaghet och kraft. Och vi
lida genom dessa kastningar hit och dit. Vår själ marteras af
de understundom ganska tvära omkastningarna: än på trons
höjder, än i klentrons och misströstans mörka stup, än, jag skulle
nästan vilja säga så, hvarken det ena eller det andra, allt så ljumt
och medelmåttigt, så tomt och fattigt.
Men det finnes en hjälp emot otron och klentron. Och den
väsentliga hjälpen ligger i ordet, uppenbarelsens ord. Guds ande
bor däri och kan göra allt så lefvande för oss, löftena och
tros-exemplen, som där möta oss, allt så underbart lefvande. Guds
ande kan föra oss dem personligt innerligt nära. Och det blir
en sådan fast, jublande visshet. Hafva vi icke erfarit något däraf,
då och då något mäktigt rikt? Gud vare pris för tider och
stunder, då vi genom hans ande lyftas öfver och frigöras från
det som för ögonen är och tro, verkligt tro Gud! Och det kan
ju bli allt mera fast med åren.
Vi kunna också få god hjälp till tro af hvarandra. Och det
vore helt visst till vår båtnad, om vi vid särskildt behof däraf
sökte sådan hjälp. Naturligtvis — man kan icke tala med hvem
som helst om sådana ting, icke ens med hvilken troende män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
