Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLA HELGONS DAG
,357
alltid på något håll förskjutna och smädade, här och där till
och med hatade. Deras namn är bortkastadt såsom intet vardt
för Människosonens skull. Det är en fläck på det, därför att det
är förknippadt med Jesu namn. De få gå under öknamn af ett
eller annat slag, öknamn, som dock ofta, rätt fattade, äro ärenamn.
Allt detta ser ju nu rätt illa ut. De synas vara att beklaga.
Ett medlidandets ve tyckes vara på sin plats. Ja, det är så, om vi
skola stanna vid ytan allenast, vid det som är behagligt eller icke
för kött och blod, vid det som nu är. Men skola vi det, få vi
det? Vi skola ju ändock icke förneka, att vi hafva icke blott kropp
och själ, utan äfven ande, att Gud har inlagt evigheten i våra
hjärtan. Såsom andevarelser måste vi främst af allt taga
hänsyn till anden och såsom evighetsvarelser till evigheten.
När Jesus uttalar sitt »salig» öfver sina lärjungar, bekräftar
och stadfäster han därmed såsom ett faktum, att de trots allt,
som kan synas annorlunda, dock hafva utvalt den goda delen.
Må vara att vi i mångt och mycket synas fattiga, och att vi själfva,
ytligt sedt, gjort oss fattigare, än vi behöfde vara, oss hör Guds
rike till, och detta måste dock vara för mer än all världens
rikedom, hur mångskiftande den än skulle kunna ägas. Äfven om
vi vore utblottade på allt, äga vi likväl därmed allt. Må vara
att vi, såsom somliga mena, hafva »onödiga» tåreämnen, som vi
själfva hafva skaffat oss — från högre synpunkt äro de måhända
hvarken omöjliga eller onyttiga — vi hafva också å andra sidan en
glädje sådan, att vi med fullt fog kunna säga och äfven vara:
»bedröfvade, men dock alltid glada» (2 Kor. 6: 10). Jesus säger:
»Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.» Vår Gud låter oss i
mångahanda måtto få le genom tårarna. Och leendet genom
tårar är säkerligen icke det sämsta. Må vara att vi äro föraktade
af många och få erfara mycket annat därtill, som väl kan kännas
bittert nog, vi dela dock då Jesu och profeternas och alla heligas
lott. Och vägen, lidandets, försakelsens, korsets väg går uppåt,
uppåt till ära och härlighet såsom hans och deras. »Se, eder
lön är stor i himmelen», säger vår Mästare.
Nej, vi vilja ej byta lott, huru föga afundsvärd lärjungelotten
än från en hel del sidor, Utvärtes sedt, kan vara. Vi vilja se mera
på evigheten än på nuet, mera till andens behof än till köttets.
Vi vilja vida hellre hafva Jesu »salig» öfver oss än hans »ve».
Hans »salig» väger outsägligt mer till och med än alla människors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
