Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sade, att hon också höll av honom: »Jag vill
gifta mig med dig. Skicka hit bönemänl!» Av
glädje blev han nästan från vettet. Och huru låta
bli att glädjas, då världen med ens synes skönare!
Solen sken glättigare, och doften från trädgården
strömmade ut i mjuka vågor. Vintersådden lovade
icke litet för årets skörd, och grannen Ivan var,
när allt kom omkring, en bra karl...
Och hur kunde det då komma sig, att de
blevo osams? Lyckan rymdes icke i hans hjärta,
utan sprängde bröstet, och han fick icke länge
njuta af sin sällhet. Olyckan var framme och sög
bort hans lycka som en ko slickar en sten. Men
det var så hans öde, plägade han säga.
Och ändå heter det, att människan är lycklig
i barndomen, att barn icke känna elände och sorg.
Dumheter! Så långt tillbaka han kunde tänka på
sin egen barndom, kunde han ej minnas, att han
hade varit lycklig. Redan på det sjunde året hade
han måst hjälpa fadern med jordbruket. Långt
innan solen gick upp, väcktes han af fadern för att
valla boskapen eller gå ut på åkern för att sköta
oxarna vid plogen. Herre Gud, huru svårt var det
inte att lämna den varma bädden och slitas från
den ljuva morgonsömnen! Men faderns hårda ord
verkade som en kall dusch och förjagade all
sömnlust.
På fältet var det nog bra, då det var torrt och
varmt. Men i rägn och rusk och i höstkylan blev
han så genomblöt, att det inte fanns en torr tråd
på kroppen, och då kröp han in under en buske
och hackade tänderna. Och av hunger pinades
han, ty bara bröd och lök — vad är det för föda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
