- Project Runeberg -  I vilt äktenskap : Berättelser från Ukraina /
14

(1909) [MARC] [MARC] Author: Myhajlo Myhajlovytj Kotsjubynskyj Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade betett sig mot honom. Han återkom till
besinning och skyndade till Javdochas bostad. Där
var mörkt, och på de vita väggarna skymtade de
små mörka fönsterna otydligt fram. Hnat ställde
sig under fönstret och började vissla en melodi,
som för Nastia alltid hade varit en signal att
komma ut. Men dörren öppnades icke, och stugan
förblev stum som graven. Gång på gång visslade
han samma melodi allt högre och högre, i
förhoppning att Nastia skulle höra honom. Men stugan
var lika tyst som förut och stirrade på honom
med de svarta fönsterna som ögonhålen på en
dödskalle. Ett par gånger föreföll det honom, som
om han tydligt hörde, huru det knarrade i dörren,
rasslade i låset och tassade av nakna fötter i
förstugan. Hans hjärta upphörde att slå, och med
andan i halsen stod Hnat i stel förbidan.

Men dörren förblev lika tätt sluten, och runt
omkring rådde stum, dödslik tystnad. Hnat drog
djupt efter andan, gick fram till fönstret, där Nastia
sov, och började knacka på rutan, i början sakta,
men sedan allt hårdare och hårdare. Hans
uppspärrade ögon spanade ivrigt mot dörren, och örat
uppfångade girigt varje ljud, som störde tystnaden
och alltjämt gäckade hans uppskrämda, sargade
hjärta. Men dörren öppnades icke. Han greps av
otålighet, skulle velat bita sönder fönsterglaset, köra
huvudet genom rutan och krypa in för att, om
ock blott för ett ögonblick, få se. Nastia.

Men under denna feberyrsel domnade all hans
energi, och en inre röst sade honom: Varför? Slut
för alltid! I nästa ögonblick greps han dock åter
av hoppet att få se Nastia och höra av henne allt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 13 23:08:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iviltakt/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free