Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spottade av äckel. Ja, hon var just som den där
Bertjycha! Nej, han kunde inte längre leva
tillsammans med henne. Hon hade blivit honom så
vedervärdig, att han var färdig att kasta sig i sjön.
Det svartnade för Hnats ögon. Han slog
beslutsamt den tunga näven i bordet, så att glaset
hoppade till och stötte mot flaskan med dov klang.
Han lämnade krogen.
Det hade blivit kväll. Den blåa himlen
tycktes omgjordad med en bred gördel av rött
skimmer. Äppleträden blommade, och den stilla luften
andades väldoft. I solens sista strålar dansade
myggsvärmar och skimrade som fina nät för hans
ögon. Surrande skalbaggar flögo fram som små
kulor. Barnflockar strömmade ut på gatan och
störde stillheten med sina skrik och skratt. Längs
dammen gingo kreaturen råmande och bräkande
och virvlade upp damm. Det spred sig över den
spegelklara lilla sjön och badade sig i
aftonrodnadens vågor.
Hnat gick förbi dammen fram på gatan. Där
var mörkt och fuktigt. De höga, greniga pilträden
välvde sin grönska över gatan. Från källan flöt
en liten bäck med lätt sorl. Vid grindarna stodo
unga kvinnor och väntade på boskapshjorden för
att ta hand om lammen. Hnat stannade en stund
hos moster Motrja, som också kommit ut för att
få rätt på sina kreatur. Hon talade om, huru bra
hon hade haft det under sin tredje mans livstid,
men huru hon nu slet ont och inte visste, var hon
på ålderdomen skulle luta sitt huvud.
Det mörknade. Hnat varsnade ljuset i sin
stuga och begav sig hemåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
