Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Med nervös brådska sprang hon omkring i
stugan utan att veta, vad hon skulle göra. Än
flyttade hon brödet hit och dit på bordet, än tog
hon kvasten för att sopa, men kastade den mitt
på golvet; än rusade hon till klädhängaren och
letade bland sina kläder. Den långa skuggan av
hennes höga gestalt, tunn som en planka, flög ut¬
efter väggarna och klättrade upp till taket. Det
mörka ansiktet blev allt blekare, och det glänste i
Ögonen. De smala, stora näsborrarna vidgade sig,
och det ryckte nervöst i de tunna läpparna. Hon
var i detta ögonblick rent av vacker — eldig, upp¬
retad, kraftfull.
Nu kom Hnat in i stugan.
Oleksandra kastade en föraktlig blick på sin
man, men Hnat brydde sig icke därom. : Han
satte hatten på en krok, tog av sig ytterplaggen
och hängde dem på klädstället. Han var hungrig,
salte sig till bords och skar ett stycke bröd, som
han duktigt saltade.
»Fram med kvällsvarden !»
Oleksandra tog med ovanlig skyndsamhet ett
fat från skänken, så att det skramlade, och satte
fram de kalla rätterna, men gjorde detta så hård¬
hänt, att Hnat misslynt sneglade på henne. Nu
lade han märke till, att hennes svarta, smutsiga
linne såg ännu svartare ut bredvid den nya hälg¬
dagsdräkten. Han läppjade på maten. Soppan
var kall, och potatisen smakade rå.
»Det har stått och kallnat», mumlade han och
sköt undan fatet.
Oleksandra Sprang upp, som om hon blivit
stungen, och gav honom ett blixtrande ögonkast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
