Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni förtjänar en slant, kan ni lägga på hög, så alt
ni har för alla kommande behov. Det ska bli så
trevligt, och ni ska bli värdinna i eget hus och
inte behöva tjäna hos andra i evighet. Och en
man får ni också, fast ni inte är vigd med honom.
Barn ska vi inte ha; det är nog mycket bekymmer
ändå; ont om åker, men fullt av människor som
gräshoppor. Och jag skall vara rädd om er och
inte röra er med ett finger ens. Den tomma stugan
har blivit mig vedervärdig, och jag är så led på
att gå där stum och ensam, att jag, stackars gam¬
ling, vore färdig att sjunka levande i jorden.»
Den gamle Semen hade talat länge, och orden
flödade allt friare och fortare som vattnet i en
kvarnränna. Motrjas sista betänkligheter sking¬
rades. Hon stod alltjämt på samma plats, prässade
ihop läpparna och vred på krukan.
»Jag vet inte riktigt... Folk ska skratta åt
oss», sade hon i försagd ton.
»Låt dem skratta! Alla veta jus ändå, att-vi
inte gjort det av kärlek, och att inga dumma
älskogsgriller fört oss tillhopa, utan det oundvikliga
behovet. Och inte var det deras fel, att de levde
ihop utan kyrklig vigsel! Han hade ju skrivit till
biskopen och bett om lov att få gifta sig för fjärde
gången. Men biskopen hade varit stum som en
fisk, och en man kunde inte leva utan kvinna, för
han kunde inte sköta hushåll utan henne.»
»Kanske går det för sig», suckade Motrja.
»Ja visst. Varför skulle det inte gå?» inföll
Semen.
Motrjas feta, runda ansikte med de pösande
kinderna började glöda. I de mörka, något skumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
