Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ot —
»Säg ifrån!»
»Här är det inte trevligt, ty det vimlar av folk
överallt. Kom till äppleträdet i skymningen, ty
jag måste säga dig något viktigt.»
»Varför skulle jag gå dit? Säg det nu!»
»Nej, det kan jag inte. Men kom till träd
gården! Vill du inte det?»
»Jag får väl se.»
Nastia skyndade sig i väg, som om hon velat
rymma från honom. »Ja, jag kommer, tillade hon,
tog några steg fram mot honom och strödde ett
skimmer över honom från sina ljusblåa ögon.
Hnat kände, huru hjärtat värmdes av denna
blick.
Natten var mörk, men på den ljusblå himlen
glänste det av stjärnor. I dammen kväkte gro
dorna högt. Hela byn sov. Hnat klev försiktigt
över staketet och befann sig nu i den lummiga
trädgården. Han skyndade till äppleträdet, där han
flera gånger för länge sedan hade stått med Nastia.
Där var nu alldeles kolmörkt. Hnat stirrade in i
mörkret, men kunde ej urskilja något. Nastia var
icke där. »Inte!» viskade han, och denna suck
genljöd sorgset i hans hjärta. Men plötsligt hördes
ett svagt skratt bakom trädstammen, och någon
slog honom lätt på axeln. Hnat darrade i hela ,
kroppen som en asp för vinden. Han varsnade
Nastia och fattade hennes hand, men teg.
»Så där ja! Nu ska du tiga och jag ska höra
på», skämtade Nastia.
»Du vet, Nastia, att jag inte kan leva utan
dig. Jag är led på allting; utan dig är jag olyck
lig», sade han dystert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
