Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
maten och dukade åt Hnat. Fotogenlampan spred
ett behagligt sken över det nätta rummet, och i
spisen glimmade glödkolen. Hnat kunde knappt
känna igen sitt eget hem. Det hade blivit vackrare
och bättre, ty det usla kyffet hade förvandlats
till ett präktigt hälgdagsrum. Och på en liten bänk
mitt emot honom satt föremålet för hans gamla
svärmerier, Nastia, frisk och vacker som en blomma.
Det föreföll Hnat, som om han drömde en vacker
dröm; i hans hjärta var det så fröjdefullt, så mycken
lycka, att han var rädd alt vakna upp ur denna
förföriska dröm. j
Hnat blev glad till sinnes och kände sig som
pånyttfödd. Förut hade arbetet tråkat honom och
varit honom en tung börda, ty huru mycket han
än knogat och stretat, måste han jämt fråga sig:
vad tjänar det till? Men nu gick arbetet med liv
och lust, och vart han vände sig, var det fågel¬
kvitter och jubel.
På söndagen gick Hnat till marknaden i staden,
och där köpte han presenter åt Nastia. Han till¬
handlade sig en rödrosig halsduk, örhängen med
förgyllda glaspärlor och en röd lärftskjol och sju
dukar. Han var alls inte ängslig för denna utgift,
ehuru han under vintern knogat ihop dessa slantar
för att köpa en rock åt sig själv. När det kom
till kritan, behövde han ju inte nya kläder, ty den
gamla rocken var inte alldeles utsliten ännu. Så
länge han var ogift, hade han tyckt om att kläda
sig fint. Fick han lust till en ny mössa, så skaffade
han sig den. Men den tiden var förbi. Det vik¬
tigaste var nu, att han inte var barhuvad. Och
sådana karlar, som gingo i granna kläder, bleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
