Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ännu djupare ner över hackorna, men Ole¬
ksandra stod rak som ett ljus, med hackan stödd
mot knäna.
»Hacka, jäntor, hackal» härmade hon för¬
mannen, »ty solen står redan högt, och ni har
arbetat för litet.> Men själv stod hon orörlig som
en rekryt vid mönstringen.
»Varför står du där och gapar som en kalv
framför en ny grind?» skrek förmannen åt henne.
»Väsnas inte så, ty här är det gott om kvinn¬
folk, och du är ensam karl, om du också är så
kavat som en lurande katt. Annars ska vi strö
över dig så många blad, att du ligger där och
sprattlar med benen i vädret.»
Kvinnorna fnittrade.
»Akta dig själv, att du inte ligger där och
sprattlar», svarade uppsyningsmannen vresigt.
»Tuss, tuss!» retades Oleksandra och såg på
honom med sina listiga ögon.
«Han har ben och armar goda,
han har ögon som en groda"
stämde hon upp med hög röst, och de andra fort¬
satte:
«Han har läppfjun som en kräfta,
och han har en hyndas käftar."
»Raka dig, Ivan! Bort med mustascherna, så
slipper du ta åt dig», skämtade Oleksandra. »Men
se till att du inte skär dig i läppen, då du rakar
dig, ty du vet, hur det står i visan: ;
«Utan överläpp det händer,
att man kysser vassa tänder."
Kvinnorna gapskrattade, men Ivan vände sig
bort, satte sig bland betorna och stoppade sin pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
