Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d0
fast det inte är vanliga spöken», inföll Oleksandra
spetsigt.
»Håll munnen! Det förefaller mig som om jag
selt dig förut i trädgården vid kyrkan, då du gick
till vår by för att hjälpa till med betskörden. Om
jag i kväll kommer till din trädgård, går du ut då?»
»Ja, det gör jag nog. Och jag ska ha med
mig en slånt:och säga:: Har har:du; gubbstackare!
Bed nu för de avlidnas själar!»
»Nog med skämt nu! Ser du, Oleksandra, din
man och min hustru ha rest bort över havet. Du
har ingen man, jag ingen hustru. Skulle vi inte
kunna bli ett par?»
»Hur så ?»
»Jo, skulle vi inte kunna slå oss ihop? Du ska
få det så hemtrevligt hos mig som prästen i kyr¬
kan.»
»Vill du tala om för mig drömmen om den
röda kon eller frågar du om vägen till månen?»
»Jag talar allvarsamt, ty jag tycker om dig. I
kväll kommer jag till din trädgård. Gå ut då!»
De andra kvinnorna närmade sig och omgåvo
Oleksandra i en stojande klunga.
Ivan hängde i kjolarna på Oleksandra och
slog för henne. Kvinnorna skrattade åt honom,
då de märkte hans kurtis, och Oleksandra gjorde
sig allra mest lustig över honom.
Mörkret hade redan fallit på, när Ivan klätt¬
rade in i gamle Maksims trädgård. Oleksandra
kom värkligen ut till honom. De språkade länge
i en körsbärsberså, och Oleksandras dämpade skratt
hördes länge.
Dagen därpå gick Oleksandra till betåkern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
