Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
dringen i skymningen. Men just som han skulle
vika av från landsvägen, tyckte han sig höra, att
någon ropade på honom, och när han tittade sig
om, såg han vandraren påskynda sina steg och
vinka med armen, som om han önskat tala med
honom. Östaps första tanke var att fly. Men då
han besinnade, att det var endast en mot en och
att han därför inte behövde vara rädd, stannade
han för att invänta främlingen. Denne hade tyd
ligen en brådskande angelägenhet, ty han fördubb
lade sina snabba steg och började springa, hållande
fast i sitt knyte på ryggen.
Ostap kunde nu tydligt urskilja gestalten. Det
var en ung skägglös bondpojke, kraftigt byggd, i
hög mörkblå pelsmössa, kort rock och med en
lång stav i handen. Ostap förundrade sig över att
bondpojken tycktes skratta, och när denne när
made sig för att hälsa, skrek han bestört:
> Solomija? ... Har du blivit tokig?»
»Ja, kanske det», svarade hon skrattande.
»Jo, du är god du! En snygg pojke! Vart
ämnar du dig och varför har du klätt ut dig?»
»Över Donau, till Sitj med dig. Vill du ha
mig som reskamrat eller inte?»
»Har du mistat vettet eller skämtar du bara?»
»Skulle jag skämta? Sedan du hade gått ifrån
mig, stod jag kvar i båten som förstenad. Det var
som om jag hade stelnat till is. Och när jag vak
nade till besinning, tyckte jag, att allt var mig
vidrigt, vederstyggligt — både min man och hus
bonden och mitt olyckliga liv. Allltsammans fick
gärna för mig gå under... Men så tyckte jag, att
jag också skulle se mig omkring i världen, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
