Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Plötsligt hördes hästgnägg alldeles i närheten.
Alla blevo förfärade.
»Sätt er i så fort som möjligt!» väste Ovsij.
Men det var redan för sent.
»Vem där?» röt en uppretad stämma i mörkret.
I samma ögonblick körde elt hästhuvud rakt
in på folkhopen, och över hästen lutade sig en
kosack fram, som om han letat något på marken.
»Så-å», mumlade han, tog sin bössa från axeln
och avlossade ett skott över de moltysta flyktingar¬
nas huvuden.
De hemtade sig från den första förskräckelsen,
ty kosacken var ju ensam mot så många. De togo
mod till sig och trängde sig på kosacken, ehuru
det inte var lätt att komma åt honom, emedan de
voro obeväpnade.
I detsamma hördes tydligt ett nytt skott. Ur
mörkret trängde ljudet av travande hästar, slammer
av vapen och grova mansröster.
»Fånga dem! Bind dem!» tjöto kosackerna
och angrepo dem, som inte hunnit sätta sig i bå¬
tarna. De hoppade ned från hästarna och kastade
sig över flyktingarna. Det uppstod allmän oreda.
En stor, stark soldat grep Solomija om livet
och ville släpa henne med sig, men Ostap överföll
honom bakifrån och befriade Solomija.
»Guds moder! Rädda mig!» skrek en genom¬
trängande kvinnoröst, som överröstade stridslarmet.
Båtarna hade emellertid lagt ut. Vattnet skum¬
made under årorna, och farkosten darrade och
hoppade, som om den varit levande.
»Stopp!» ljöd det från stranden. »Annars skju¬
ter vil»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
