Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
siktigt fram bland kullarna i hopp att träffa på en
klyfta, där de kunde. finna tillflykt för rägn och
köld, och de lyckades även finna ett sådant gömsle
med lerig botten.
Nu först kände de, huru förfärligt trötta och
varma de voro efter den vilda flykten. Mattigheten
var så stor, att de genast föllo i en tung, stärkande
sömn utan att växla några ord med varandra.
De vaknade tämligen sent, ty en gul strimma
av solen gled fram på klyftans väggar. Över dem
skymtade det blått från den klara himlen.
Ostaps första tanke var att ta reda på, var de
befunno sig. Han gav sig ut på spaning för att
undersöka omnäjden och kom snart tillbaka med
ett lugnande besked: det var lugnt och tyst över
allt, och vädret var klart och varmt. De började
nu Ööverlägga.
De drogo sig nu till minnes, att det fanns en
enögd mjölnare vid namn Jakym, en landsflykting
liksom de, från Podolien, vilken påstod sig känna
ett bra sätt att hjälpa folk över Donau. De skulle
redan förut ha vänt sig till honom, om icke »Mäster¬
katten» och fader Ovsij förmått dem att följa med
i deras sällskap. Men nu hade de intet annat val
än att vända sig till honom, ty det var farligt att
längre stanna kvar på denna sida av floden. De
kunde bli upphunna, skickade tillbaka till sitt herr¬
skap eller kastade i fängelse.
De lämnade alltså den djupa klyftan och kommo
ut på solsidan. Slätten, som i nattens mörker an¬
tagit fantastiska, svävande konturer, såg nu vid
dagsljus ännu vackrare ut. Den breda, lugna Donau
glänste i solskenet som blankt stål, och bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
