Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SES
142
Ostap lydde henne omedvetet. Han följde med
henne, fast det gjorde mycket ont i bröstet vid
varje andedrag och rörelse, så att han var färdig
att svimma. Och från handen, varmed han be¬
täckte såret, droppade något vått och ljumt.
»Om vi bara snart kunde komma över dessa
sumpmarker, vore det inte farligt längre», fantise¬
rade han, under det han uppbjöd sina sista kraf¬
ter för att hålla jämna steg med Solomija.
Till slut kände han dock, att det var förbi
med honom.
»Stanna!... Jag orkar inte», viskade han och
sjönk ihop.
»Hur är det fatt?» frågade Solomija, som nu
tycktes ha återfått besinningen, och lutade sig ner
över honom.
»Det blöder starkt», framstammade Ostap med
ansträngning.
»Du är sårad! Var?» skrek Solomija och föll
på knä för honom för att undersöka såret.
Men det var mörkt: som i en källare. Man
kunde inte ens se starrgräset, som växte där lika
tätt som rågaxen på en åker.
»Var är du sårad?»
»Här, under hjärtat.»
Hon kände efter med handen på hans blöta,
klibbiga skjorta. Ostap skrek till vid denna be¬
röring.
Nu blev allt klart för Solomija, och hennes
ångest försvann. Hon visste, vad hon hade att
göra.
Försiktigt knäppte hon upp hans blodiga skjorta
och lösgjorde den försiktigt från bröstet, där den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
