Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärta. Förgäves spärrade hon upp ögonen; hon
kunde knappast urskilja fingrarna på sina egna
händer. Detta mörker var som ett levande väsen;
det rörde sig, andades, viskade något med tusen
tungor, ihärdigt och oavbrutet tisslande och tass¬
lande som en gammal käring. Sotomija satt för¬
färad och lyssnade till mörkrets viskningar.
Tst! ”Tst! ljöd det. på: avstånd; tst; tsti upp¬
repades det runt omkring henne. Tst, tst!... för¬
bannelse och död! Döden kommer — tst, tst!
Hon kände sig hemsk till mods. Du ljuger,
du ljuger! skulle hon velat ropa detta ondskefulla
mörker rakt i ansiktet. Han är min! Han skall
leva! Han är inte svårt sårad!
Men mörkret upprepade endast sin viskning:
Han skall döt- Tst; tst!> Hatnseskall döt.”PsSt/ ist!
Och likasom till bekräftelse härpå stönade Ostap
tungt under sömnen.
Solomija höll för öronen och blundade. Hon
pinades icke blott av detta mörker, utan ock av
en fuktig kyla, som genomträngde hela hennes
kropp. Hon nändes icke taga sina kläder från
Ostaps huvudgärd, utan rörde blott på sig för
att få en smula värme. Hon hörde icke längre
mörkrets elaka viskningar, utan hängav sig åt nya
förhoppningar. Hans sår skall bli läkt, han skall
behålla livet, ty hon skall inte låta honom om¬
komma här. Om det bara ville dagas, om det
ville bli ljust!
Tröttheten tog slutligen ut sin rätt: Solomija
föll i tung sömn, där hon satt.
När hon vaknade, föll en grå dager från den
mulna himlen. Dimman, som hade snärjt in sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
