Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
var som om denna sumpmark ej hade något slut
eller några gränser, ty runtomkring var det samma
ödsliga tavla, och det föreföll som om de aldrig
kommo ur fläcken.
Ställningen blev nu förtvivlad. Ostaps krafter
voro alldeles uttömda, och han angreps av svår
feber. Solomija lät honom sätta sig vid en liten
sjö och försjönk i dystra tankar. Här kunde de
ju gå under utan livsmedel, utan mänsklig hjälp,
medan de släpade sig fram, och hungern rasade i
deras inälvor. De hade tydligen gått vilse och
snärjt in sig i denna labyrint, som de kanske inte
på länge skulle hitta ut ur. Vore det då inte bättre,
att Ostap stannade kvar här, ty hon kunde ändå
inte vara honom till hjälp, så skulle hon på egen
hand gå vidare och söka någon utväg. Det vore
det säkraste och snabbaste sättet.
»Bädda åt mig här vid stranden, så att jag
kan; komma. at vattnet; soch>gsa-du- för: att. se
efter!» föreslog Ostap själv.
»Men du är väl mycket hungrig och vill äta?»
»Nej, bara dricka.»
Solomija böjde ner en mängd vassrör och
gjorde en bädd åt honom, där han kunde komma
åt vatten med handen utan att röra på sig.
»Så där, nu blir det bra.»
Solomija såg sig noga omkring och gick i rikt¬
ning mot vinden. Men detta sade hon icke åt
Ostap, ty denne skulle då ha blivit misslynt.
»Lämna inte den här platsen, ty jag är snart
tillbaka», sade hon och försvann i snåren. Hon
sökte erinra sig den floddal, som hon hade sett
uppifrån, innan de skulle fara över floden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
