Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ostap låg värnlös och stirrade blott på vargen.
Nu urskilde han tydligt det något sneda, djupa
och slemmiga varggapet, den krusiga raggen på
magen och de stora, våta tassarna.
Vargen stod orörlig, men lyfte först det ena
frambenet och så det andra och närmade sig en
smula.
Ostap tog en handfull vatten och stänkte på
vargen, så att det kom rakt i gapet på honom.
Djuret gnisslade med tänderna och satte sig på
bakbenen, men drog sig icke tillbaka.
Ostap stänkte åter vatten på honom. Var
gen skar tänderna och blängde. vilt på den
sjuke. Utan alt taga ögonen från honom sträckte
djuret plötsligt ut halsen, hasade sig framåt och
tjöt så ömkligt, att en rysning genomilade Ostap.
Han gnällde länge med plirande ögon, men tyst
nade slutligen och smög sig fram ännu ett par
steg. Ostaps enda vapen var vattnet, men därav
begagnade han sig gång på gång och lyckades
därigenom hålla vargen på avstånd. Till sist för
lorade ulven tålamodet, gnisslade ursinnigt med
tänderna, gjorde en hastig sväng och försvann i
snåren.
Efter dessa overkliga och verkliga besök bör
jade Ostap tänka på döden. Det var tid för honom
att dö.
Att vara levande eller död, att bliva uppäten
av vargar eller frätt av maskar i denna ödemark
— var det honom icke likgiltigt?
Han kom också att tänka på »Mästerkattens»
ord och tyckte sig höra hans bräkande stämma:
»Som om jag vore rädd för döden! Må den gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
