Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
änhu icke levt nog, och ej lärt känna" allt. Han
ville skåda solen och Guds gröna jord och om¬
famna Solomija. Han var ännu vid liv; ännu låg
han ej där som en stock och skulle inte vänta,
tills det behagade döden att komma.
Han kravlade sig upp från sin bädd och bör¬
jade krypa framåt. Det gjorde rysligt ont, men en
äkta kosack fördrager allt. Han skulle kräla som
en mask och arbeta inte blott med armar och fötter,
utan ock med tänderna för att komma ut ur dessa
kärr. Han måste inlåta sig i kamp med varje vass¬
rör; andedräkten stockade sig vid varje steg, och
benen voro tunga som blyklumpar. Han pustade
oupphörligt, svimmade gång på gång, föll ned på
marken och kröp åter fram på bottnen av detta
sumpiga hav. Febern rasade i hans bröst, men en
okuvlig lust att leva fyllde hela hans väsen och
eldade honom.
Plötsligt tyckte han sig höra en stämma Över
sig:
»Ostap! Ostap! Är det du? Lever du?
Han visste, vem denna röst tillhörde. Det var
hans trogna Solomija, som svävat ned från him¬
len för att taga honom till sig.
»Det är jag, det är jag, mitt hjärtas älskling!»
svarade han med jubel och kände, huru hon lyfte
upp honom, tog honom på armen som ett lilet barn,
och så flögo de båda högt, högt upp — långt bort
till den stjärnströdda himlen. Han var så glad till
sinnes, så lycklig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
