Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
an som rön för vinden, blixtrade med sina svarta
ögon, och det lyste av det svartglänsande bröstet,
som var blottat. Tsigenare från grannskapet kommo
ock tor tatt Fhalsarcpa == det var sdunkla, dystra
figurer, som likaledes drucko, skreko och slogo
nävarna i bordet.
De svarta skuggorna ’av de svarta tsigenarna
rörde sig utefter väggarna, och i stugan blev det
lika livligt som på en marknad.
Ostap kunde icke somna för allt detta oväsen;
han låg med slutna ögon i feber och inbillade sig,
att han råkat i själva helvetet.
Det lustiga laget ropade på Solomija och bjöd
henne på vin, men eftersom hon icke begrep deras
språk, betackade hon sig — hon var icke upplagd
för skämt och glam.
Inemot midnatt blev allt tyst. Hitsa, Radu och
åtskilliga gäster begåvo sig ut på landsvägen, och
de båda tsigenerskorna kröpo upp på vagnen.
Dagen därpå gick det till på samma sätt.
Då kvinnorna gått ut för att tigga och männen
snarkade på bänkarna eller försvunno åt sitt håll,
så att Solomija kände sig ensam, ställde hon kallt
vatten vid Ostaps bädd och tog itu med sitt arbete.
Hon beströk med lera de vita, nedrökta väggarna,
som gjort stugan snarlik en mörk grotta; hon
sopade golvet, tog bort dammet från Hitsas fiol,
skurade bordet och till och med de smutsiga fönster¬
rutorna, bakom vilka man skönjde ett hav av
rödbrun vass och en vit get, som strövade kring
stugan.
Solomija försökte att med arbete gottgöra tsige¬
narna för den hjälp och tillflykt, de lämnat; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
