Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna någon lämplig plats åt mig också, då jag
blivit frisk igen.»
Dagen därpå, då tsigenarna bröto upp, följde
Solomija efter deras kärra. Då de märkte detta,
blevo de förundrade, och Mariutsa skrek åt henne:
»Vart går du?»
Solomija vinkade bara med handen, till tecken
att hon ämnade sig åt samma håll som de. Tsige¬
narna väsnades en smula, men lugnade sig snart.
Solomija kom nu åter ut på den sumpiga slätten.
Vid dagsljus såg den inte så hemsk ut, utan före¬
föll snarare vacker. De starka, höga vassrören
glänste som guld i solen, topparna gungade för
vinden och susade milt som mogna veteax. Ehuru
vädret var soligt och torrt, blåste en sval höst¬
vind, som kylande trängde genom Solomijas
tunna, trasiga kläder. »Nu står vintern för dörren»,
tänkte Solomija. »Varken Ostap eller jag ha tak
över huvudet. Vi måste tänka på vårt uppehälle.»
Hon hade tur med sig. Då tsigenarna märkte,
att hon följde -efter dem, förde de henne i den
första byn till en välbärgad bulgar, som tog henne
i sin tjänst för att tvätta ull. Härigenom förtjänade
hon några slantar, som hon hade med sig hem
för att köpa bättre kost åt Ostap.
Men den gamle Hitsa började ana oråd; Han
märkte, att Solomija hade med sig pängar. En
dag gick han rakt på henne, blängde hotfult på
henne och skrek, med utsträckt hand:
»Hit med pängarnal Ger jag dig kanske för
klen föda?»
Solomija förstod icke, vad han sade, men
anade meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
