Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina utstående revben och tuggade på de sista gula
höstbladen. Den gamla tsigenerskan var synbar¬
ligen mycket bedrövad, skrek och grät och lämnade
ej ett ögonblick Hitsa ur sikte. Mariutsa var lugn,
men tankfull. Hitsa låg tyst i en vrå, men ropade
då och då på de andra, och genast lutade sig tre
svarta huvuden över honom och förde hemliga
överläggningar.
Något ovanligt måste ha hänt. Vad det var,
kunde Ostap ej veta, men han hade sina miss¬
tankar. Saken oroade både honom och Solomija,
så att de beslöto att lämna denna farliga ort, ehuru
Ostap ännu hade svårt att gå till fots. I morgon
skulle Solomija bedja sin bulgariske husbonde att
ge Ostap tak över huvudet tills vidare, och när det
så lämpade sig, skulle de bege sig från denna trakt.
Men det gick annorlunda. Dagen därpå, då
Solomija var borta, kommo turkiska soldater vid
middagstiden till tsigenarnas koja, undersökte den
noga, funno i busksnåren några misstänkta trasor
försäkrade Ostap, att han var främling, och frukt¬
löst berättade han, huru han råkat i dessa trakter,
men de hörde ej på honom, lika litet som de brydde
sig om kvinnornas jämmer och Radus svordomar.
Hitsa lades på kärran, för vilken den utslitna
hästkraken spändes. Dörren reglades, och under
skymford fördes de fängslade på vägen till Galatz.
I snåren vid stugan var endast geten kvar.
Kräket bräkte ömkligt, då höstvinden slet i dess
vita ragg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
