Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
en trädgårdsmästare, som heter Todoraki. Känner
ni inte honom? Herre je!...»
Solomija ryste, då hon fick höra, huru det
hade gått med Ostap. I upprörd ton sökte hon
vederlägga beskyllningarna, berättade hela sin
olyckshistoria och bad dem om medlidande, nästan
gråtfärdig, Men tolken tog henne i armen och
måste nästan med våld knuffa ut henne.
De lämnade rådhuset.
Vad skulle de göra? Var finna räddning?
De gingo tysta på den mörka gatan i en okänd
stad. Framför dem låg dimman tung, och därur
framträdde endast de gula, fuktiga grenarna av
träd, som belystes från fönsterna i stenhusens övre
våningar. "Få vandrare mötte de, men i port¬
gångarna sutto rumäner på bänkar i långa rader
som sparvar på ett plank och småpratade gemyt¬
ligt. Men allt detta var främmande och likgiltigt
för Solomijas sorg — ännu mer än sumpmarken
hade varit. Varför hade hon och Ostap förirrat
sig hit? Varför hade de lidit så mycket och slitit
så mycket ont i Bessarabien, att de med knapp
nöd undsluppit döden i träsken? Vore det inte
bättre att foga sig i slaveri hos sina husbönder
bland egna landsmän?
»Var inte ledsen!» tröstade henne Ivan. »Även
turken dömer rättvist. .Ostaps sista timme har
ännu inte slagit, och han skall inte dö här. Ni
ska få se, att han blir lössläppt. Och i morgon
ska vi överlägga med de andra. Jag går då till
min husbonde, han är inföding här och känner
till förhållandena. Var inte ledsen! Det hjälper
ej att hänga läpp, Hejsan! Men var ska jag nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
