Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Je äro lunder, säger folket mig,
Ich vilda hjortar beta uti skuggan
;Åf deras bokar, näktergalar slå
Sin midnattsång i dem, och herresäten
Som trollslott uti deras dunkel stå.
Men längre bort åt gränsen hafvet sköljer
fed saltgrön våg min taflas vida ramar
Åt trenne håll; och vid den norra randen
Stå fjällarna, som skicka vintem ner,
När drufvan fallit från sin tyngda ranka,
Och näktergalen flytt ifrån sitt bo.
Då får den taflans färg en annan skepnad, /
Och vandrarn stadnar ej, förtjust, att se.
"På landets rika hjordar hur de hvimla,
Och höra näktergalens sång ur lunden;
/Men stadnar kanske uti djupa drifvor,
Och hör blott vinterstormens vilda gny
Och kämpalek med molnen, som han vräker
; Framför sig utaf snö och sand och skurar.
Den sången hörde jag kring mina fönster,
| När hafvet domnade för vinterkylan,
Och isbron slogs emellan Danmarks öar
"Och Sveas berg; när slättens kojor kändes
| GO gle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
