Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
när han hvilade middag på vårt iskällartak — ett
härligt, grönt, mjukt torftak som vette mot söder,
och där jag på hans arm mången gång tog min
middagslur, ja där jag en gång fick ett lindrigt
solstygn med feber och illamående i flera dagar — hört
honom grymta fram korta strofer om märkeliga ting.
Och jag hade hört honom på ljuster- och andra
fiskfärder berätta om hjärtformiga röda stenar, med
hvilka man öfvervann kvinnohjärtan, om man blott
kände de rätta orden. Väl hade jag sett honom
öfva sitt trolltyg — så strängt förbjudet i vårt
gudliga hus — sett honom i nothus, bodar och
badstugor i största hemlighet taga emot sina patienter,
dem han masserade, förband och läste öfver. Men
att han var en af de sista descendenterna af de
evärdeliga runosångarne, det förstod jag först när
jag i skolan fick tag i — Kalevala. Att han själf
diktade, det visste jag eller gissade jag mig till
först 1869, när där höggs en sved på vårt gods
Rasalaks. Men i ordning med frågorna.
De flesta sjukdomsfall på landet, som hörde till
Ukkos praktik, voro väl de som gällde att stanna
blodets flöde efter sår af knif, yxa och andra
järnredskap. Nu fanns i den Kalevala-upplaga, som vi
följde i skolan, en förbannelse-runa öfver järnet,
som när vi läste den i klassen tycktes mig så
underbart bekant. Jag kände igen ord och alliteration.
Hvar hade jag hört den? Jo, den var Ukkos stora
besvärjelseformel. Ack, jag otacksamme! Hans
mäktiga, heliga ord, ord som för honom voro fädrens
insikt om det fördolda, ord, som gåfvo honom.makt
öfver människors själar och tro, jag lärde mig dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
