Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
gick öfver till häpenhet och sorg, han slängde sin
puukkoknif ifrån sig och gick ut. Förtrollningen
var bruten. Ur en hög af ryor reste sig en man,
naken till midjan, han hade suttit där under trasor
och bylten med en järnkittel mellan sina fötter, en
kittel som ångade starkt. Hans anlete var blekt,
och ett stort sår lyste rödt i hans panna.
Mycket har jag sedan gjort som jag fått ångra,
men denna gärning har grämt mig i hela mitt lif.
Hans sjuttioåriga, stadgade anseende gaf jag till
spillo, och besvärjelser som voro honom heliga
drogos ned af en pojkes okynne, i ett för honom
viktigt och komprometterande ögonblick. Huru
själfviskt, huru illa jag handlat, „var jag för höglärd
att förstå, det kom ej för min tanke då"! Jag gjorde
senare hvad jag kunde för att godtgöra mitt fel.
När kära far till julen sände »Gefle vapen" och
„Kasakka" till folket i stugorna, då ställde jag så
vidt möjligt till att gubben fick de största
karduserna och så många som möjligt.
Jag skulle från hans medicinska praktik kunna
berätta om många verkliga kurer på människor och
djur, men det blefve för långt. Vare det nog sagdt,
att han söktes upp af klienter ända från
Fredrikshamn och Villmanstrand, att han, kallad till den
sjuka värdinnan på Rangois gård, afrådde att
tillkalla läkare och förutsade hennes död, ett utlåtande
som hon tog med resignation. Hon dog på dagen
som gubben Ukko sagt, hvilket inbragte honom
utom en del jordiskt godt ett ännu mera stadgadt
rykte för allvetenhet.
I Helsingfors Dagblad hade forstmannen A. G.
Blomqvist skrifvit en artikel om lärkträdet, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
