Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
en hans anförvant (?) kamrer Andersson vände och
svängde om »ärans och hjältarnas språk". Det är
ju troligt att finesserna i dessa gnistrande
fyrverkerier, dessa vitzdueller undgingo mig, men,
uppriktigt sagdt, man skrattade mången gång ren förrän
ordraketen exploderat. Ja, om det tillåtes mig att
så långt som 40 år efteråt säga min mening, som
kan ju vara hädisk nog, emellanåt tror jag att
ordduellen var repeterad. Middagstiden måste jag hålla
gesprächstunden med en tysk fiolspelare vid
hofkapellet. Han trakterade mig med att redan då, så
godt han kunde, nedsätta den italienska musiken;
och så kom Carl Petter, eller Charles Pierre, som
han skref sig, Mazér, en hedersknyffel som luktade
kollodium och fotograf på håll och såg ut som en
onkel från en fransk komedi. Var fiolspelaren inne
i rummet, så blef där ännu en liten het och liflig
diskussion om fransk och tysk musik, om Gluck
och Auber; var han gången, tog det politiska
disputerandet vid, som, så långt jag minnes, var min
faders passion. Han var monarkist, legitimist, höll
på Orleanerna, hans hjältar voro Guizot och Thiers,
i nödfall försvarade han Napoleon III, medan Mazér
var för „demokratiskt envälde", när där fanns något
geni som dugde till det, eljes »republikan". Allt
medan vi klädde oss och gingo till middagen
pågick denna maktpåliggande diskussion, som anknuten
till dagens telegram aldrig saknade nytt vin för de
gamla kärlen.
Mazér var en gammal bekant för mig. I vår
salong på landet hängde tre eller fyra porträtt af
honom och därtill en präktig kopia af Rafaels ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
