- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
29

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

gick. Men Mazér, som afgudade och beundrade
Myhrberg i högsta grad, blef nu i sin tur vred och
gaf Plagemann på pälsen på franska, italienska och
spanska, så att också han gerna gått, om ej den
ljufliga lukten af den goda mat som far bjöd på
hållit honom kvar. De två „bråkmakarena" Myhrberg
och Plagemann, träffades hvarje vecka, men voro
ständigt i dispyt med hvarandra.

År 1878 var jag i Paris och träffade ofta Mazér.
Han såg om möjligt än mera „vingskjuten" ut. Han
bodde då vid place Montholon. Meningen var att
jag skulle bo hos honom. Vid denna tid skref han
ett arbete om sina ryska minnen och sin
själfbiografi på svensk vers. Den var icke rolig att höra
på, hvarför jag, af detta och andra skäl, till hans
stora förtret flyttade från lägenheten. Han var samma
eldfängda, originella, rikt begåfvade person, som då
jag som yngling bott hos honom i Stockholm. Full
af lif och eld, talte han om sina finska
ungdomsvänner, om denne Runeberg som han dyrkade. Hans
tal var icke precis salongsspråk, svenskan
öfverflö-dade af starka ord och d-r, och på franska använde
han i Gros’ atelier inlärda fraser, som inte kunna
återges i tryck. Till lynnet tungsint, satt han tyst
i timtal, men så exploderade talet igen och flöt
färgstarkt och brusade af lif och häftighet. Hans
lifs stora sorg var att hans barnaår försummats, att
han icke blifvit skulptör, ty detta ansåg han som
sin kallelse, och måhända med rätta. Hans
teckning var kraftig, elegant och fransk, och visade en
sällsynt formens styrka, medan färgen var mörk,
tung, dyster och icke harmonisk. Då vi skiljdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free