Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Ytterst intressant är redogörelsen för huru
begreppet fädernesland vaknar upp hos de ariska
folken, men det skulle föra oss för långt att inlåta oss
på denna utvikning från ämnet.
När arierna kommo till Europa, beboddes det
af den gula rasen, dit höra alla iliadens pygmeer,
sagornas dvärgfolk, gnomer, vätes, fadetes, fairys,
feen — Finnen. Dessa finska stammar stredo med
trakier, illyrer, etrusker, iberer m. fi. om makten.
Ibererna voro slaver, likasom etruskerna, hvilka dock
genom sin kult af det nyttiga och sitt tillbedjande
af öfverheten tydligt visade, att deras ariska blod
starkt uppblandats med den gula rasens. Af den
hvita och gula rasblandningen uppstår ett folk med
läggning för det materiella, de blifva världsvisa
förfäktare af lifsnjutningen. Att misstro sitt hjärta och
hufvud är deras härskande grundsats, att njuta
lifvet deras sista ord.
I östern, där det svarta elementet blir basen för
blandningsrasen, finna vi de förras motsats.
Människan lefver med hjärtat och hufvudet, jordelifvet
är en skugga som man utan saknad lämnar, man
lyder, man underkastar sig, man föraktar olyckorna,
ty man är sitt ödes slaf.
De vackraste sidorna i Gobineaus bok ägnas
att prisa den germanska rasen, dess dygder, dess
tros fasthet och värme. Med sådana andans håfvor
blefvo de det fallande Roms herrar. De senare
kej-sarena äro germaner eller söner till germaner. I
början kunde man tydligt skilja de tre grupperna i
det romerska riket: adeln, segrarens ras; borgarena,
blandras; folket, slafvarne, svarta i södern, gula i
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
