Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
faller, är i hvarje händelse hans verk en väldig tanke,
genomtänkt af en man, en hypotes som tjusar alla
genom sin galliska esprit, sin klarhet och de djup
den vill loda.
Allt hvad Gobineau skrifvit, poesier, dramer,
romaner, allt är byggdt på den fasta grunden af hans
lefnads öfvertygelse. I detta afseende är han en
sällsynt konsekvent och harmoniskt utvecklad
människa. Allt hvad han tänkte och sade, allt hvad han
skapade i konsten står på denna för honom fasta
botten, som han själf murat upp. Huggen i ett block,
fast till sin struktur, står han för mig hel i sin
klarhet, sin sorgbundna godhet, sitt lefvande intresse
för lifvets stora frågor, så fri från småsinne och
banalitet, som endast den fint bildade och gode kan
vara det. De små felen hos honom, vanliga för
konstnärer och skriftställare, försvinna vid sidan af
de stora förtjänsterna.
Ännu några små drag. Gobineau hade länge
vistats i orienten, han hade insugit där en viss
nonchalans för lifvets små frågor, viktiga nog i hans
ställning. Han var en tänkare, alltid på spaning
efter fjärran mål och hade icke öga för det som låg
närmast till. Han passade minst af allt i hoflifvet.
Han var en bordsgranne, som i synnerhet vid
högtidliga tillfällen kunde vara svår nog. Han åt hvad
som helst, alla länders kök var honom lika goda.
Mat, dryck och kläder existerade för honom som
tvång, icke behag, än mindre nöje. Hade Honorius
icke hållit efter honom, så hade han mer än en gång
blamerat republiken och sig själf. Hans lifs olycka
kommer sig, så vidt jag förstod, däraf att han ställts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
