- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
107

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

en vidt famnande fantasi och djärf aktivitet drefs han
af just dessa sin andes] brister och gåfvor ständigt
ut. Städse i farten, sökte han upp de orter, där de
stora händelserna förberedas, där de tornande upp
sig i tragiska konflikter bilda historiska fakta —
konflikter, vid hvilkas lösning tusendetal af människors
lif, ja, hela raser gå i kvaf. Han var i tvenne år med
om att störta storkhanens välde i Central-Asien, var
med om att kufva turkmenernas vilda, frihetsälskande
folk, var med om att bekämpa kaukasiska fribytare,
följde med Skobeleff* till Plevna och Schipka, tog
aktivt del i de stora striderna i Balkanländerna. Han
stred och tecknade, tog Georgskorset för tapperhet
i fält och fyllde sina album med bilder i rent af
otrolig mängd, bilder och situationer, där allt står
på spel, där lifvet vinnes och förloras snart sagdt
af nyck.

Aldrig har jag förrän mot slutet af åttiotalet hört
honom tala ett ord om folkens befrielse, fredens
välsignelse, kulturens införande i de land där han stridt,
blödt och målat. Han slåss och målar vid denna
tid och går parallellt med de stora frågorna, de och
han träffas aldrig. Jag har läst hans i början af

* Om denne Skobeleff, som han beundrade och försvarade,
må nämnas följande. 1882 besökte min hustru och jag en
förlustelselokal Jar i Moskva, in kommer befallande och högljudd
general Skobeleff. Morgonen därpå går jag till hotel Dusseaux
för att träffa en landsman: S. har just nyss burits död in i
hotellet. När jag en timme senare omtalar detta för den kände
kemisten professor Beilstein, ordförande i den prisjury i
hvilken jag satt, säger han: „Wass sägen Sië? Gestorben! Gott sei
gelobt, ein Schwatzer weniger!" Ett yttrande som i hög grad
förargade hans kollega, den än mera berömde kemisten M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free