Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Jag tror mig dessutom kunna försäkra, att om
mina taflor ha setts af hundrade, af tusende, mina
kataloger, skrifter och mina i dem gifna
beskrifningar och intryck ha lästs af millioner.
Och nu vid slutet af detta mitt arbete för
freden — ett långt lifsarbete — förklarar jag mig vän
af täflan, folkens, liksom individens, men en täflan
fredlig och utan blodsutgjutelse.
Ännu en liten men betecknande detalj bevisande
makten af mina taflor. I Berlin voro soldaterna
förbjudna att besöka mina utställningar och jag har allt
skäl att tro att detta förbud utfärdats på befallning
af den store försvararen af kriget som en institution
i Guds eviga ordning — den gamle Moltke själf.
Och anser jag detta som det största erkännande åt
min konst.
Mottag uttrycken för min — —–- — —
W. Wereschtschagin.
Till ofvanstående kan jag tillägga, att ungefär
samma öde drabbat konstnärens taflor på närmare
håll än Berlin.
När jag läser dessa rader af den store
batalj-målaren, framställaren af de turkmeniska
mordscenerna, så måste jag medge, att det åtminstone för
mig är svårt att tänka mig Wereschtschagin som en:
fredens apostel. Jag minnes härvid fabeln om ulfven:
som tappat tänderna och på gamla dagar ville lefva:
i fred med lam och kid. Wereschtschagin, så
tycktes det mig, har ovillkorligen erfarit den känsla som
beskrifves i mitt arbete „Vår landsman" på sidan 210,
hvilken beskrifning jag åter antecknat efter ett sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
