Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
iskällaren inrymde vattenledningsrören, de
elektriska trådarna voro dragna där, och allt var
provisoriskt och primitivt i högsta grad, ville jag på inga
vilkor gå in på saken och förifrade mig naturligtvis.
Gendarmchefen klagade hos v. Dæhn och vi
uppkallades båda. Sedan v. Dæhn hört på oss,
säger han på svenska: „Nå, hvarför i herrans namn
kan inte arkitekten låta honom få sin vilja fram?
Låt honom försegla sin dörr, så är han nöjd. I
morgon öppna vi den igen."
Då jag förvånad frågade om det lät sig göra,
svarade han: „Ja inte skicka de oss väl till Sibirien
för det. Vi säga att det måste ske, liksom han, och
ni säger ju att det måste ske."
„Ja visst."
„Nå, då är ju saken klar, nu gå vi och spisa
frukost."
Aldrig glömmer jag aftontaptot en gång vid
lägerplatsen. Öfningarna voro afslutade. Solen hade
gått till hvila. Sommarnatten stod mild, ljum och
skön i sina bleka färger öfver slätten. Korum hade
hållits, de sista tonerna af Runebergs psalm för
fäderneslandet hade förtonat. Trenne signalraketer
ljungade upp ur skogens mörker, ritande glödande
runor mot himlens dunkelblå. Nu var dagen ali
I den kejserliga paviljongen hade den rörliga
framväggen tagits bort. Ett långt bord hade dukats upp;
det gick från paviljongen ut på slätten, ut i det fria.
Kejsarinnan Maria Feodorovna (Dagmar) gjorde les
honneurs vid bordet och serverade té åt de
förnämligare gästerna vid bordets öfre ända, medan betjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
