- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
158

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

nen, som man nu vill samuppfostra. Det synes mig
orätt att sammanföra till sitt temperament och sin
andliga utveckling så vidt skilda element. En
nittonårig flicka är ofta slugare än en trettioårig man.
Och dock för vårt land är systemet frestande.
Skvallret håller vakt om moralen. Och billigt blir det.
Tänk på vår fördömda tvåspråkighet. Hvarför hålla
sig med sex skolor då vi slippa med tre. Men det
är också den enda värkliga och nödvändiga faktor,
som tvingar mig att förorda detta system. Till
dessa reflexioner kom han med anledning af en
artikel i Revue de deux Mondes, i hvilken en fransk
författare redogör för samuppfostran i Amerika.
Samtalet afbröts af att telefonen klingade i
kontorsrummet. Då v. Dæhn hade svårt att gå, gick jag till
apparaten och fick veta att ett viktigt telegram från
Petersburg anländt till hans exellens, det frågades
om telegrammet skulle med extra bud sändas från
Uttis eller afhemtas af Sippola postilion. Låt dem
läsa upp telegrammet för arkitekten, ropade v. Dæhn
från andra rummet, jag framförde befallningen, men
den kinkiga tjänstemannen svarade att det var han
förbjuden att göra. v. Dæhn kom nu själf till
apparaten och bad att få höra innehållet och sedan han
hört telegrammet sade han att det skulle bli eftersändt.

När han återkom till rummet var han starkt
upprörd, satte sig åter vid bordet och fortsatte sin
patience medan han bet sina mustacher. Jag visste
att det nu ej tjänade till något att tala med honom.
Väl en half timme förflöt medan jag förströdd läste
den nummer af Revue de deux Mondes hvars artikel
om samuppfostran väckt hans intresse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free