- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
166

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

dock att han i sin själ var glad. Det lyste ur den
varma, något blyga blicken, det skönjdes i det fina
vinnande smålöjet Samtalet var ensidigt, gästerna
skötte om konversationen. Bäst det var anmälde
hotellets hofmästare att vagnen var förspänd, v. Dæhn
frågade mig nu, om jag ville följa med, det gäller
museibyggnaden, det är väl ni som skrifvit den
anonyma artikeln om museets placerande i Tölö,
nu vill jag se båda platserna den gamla och den
nya, det var just den saken vi talade om då ni kom.
De besökande togo afsked och vi foro af. I vagnen
berättade jag för honom om alla de olika varianter
jag hört i frågan om Kejsarens regentförsäkran. Då
dessa berättelser voro osannolika, i visst afseende
till och med nedsättande, bad jag honom, — om
han fann det möjligt och lämpligt —- att tala om
tillgången för mig, jag skulle skrifva upp hans recit
fullt korrekt och bevarà den för kommande tider.

— Jag har intet skäl att neka till eder begäran,
desto hellre som den visar en af de vackraste sidor
i vår unga Kejsares karaktär. Saken var mycket
enkel, det vill säga den var mycket enkel,
sedan jag i flere dagar å rad i St. Petersburg
lefvat som en fördömd, full af oro. Telegrafen var
upptagen till den grad, att jag trodde, det jag aldrig
skulle få något svar på min förfrågan om och när
jag skulle komma ned till Krim. Så kom
telegrammet och jag reste omedelbart med baron Th. Bruun.
Samma dag jag kom fram möttes jag af ett bud:
man hade redan frågat efter mig. Jag fick företräde
nästan omedelbart. Man var mycket rörd. Man
talade om den hädangångne. Man frågte efter det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free