Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
usel, att lifvet ej var vardt att lefva, allt medan
patronerna „vid spelborden i Ostende och i det glada
Paris omsätta det gula guld, som det svarta helvetet
bragt dem".
När Rydberg läst dessa redogörelser för
arbe-tarenas lidanden, fattades han af en snart sagdt
helig vrede. Hans tal, vanligen så besinningsfull
och lugnt, fick en fart och en glöd, besjälad
af denna vrede som gaf talet en lyftning och en
kraft som betog hans åhörare. Ja en gång flöt detta,
som det föreföll mig, alldeles improvista i diktens
form, väl icke i rim men i strofer bundna af meterns
mått. Det var brottstycken ur hvad som måhända
då redan var under arbete, men först under 1891
utkom under titeln Den nya Grottesången. Denna
sång af en kärf, sträng dorisk karaktär, i en tonart
som går i hotande dyster dur, kan jag aldrig läsa
utan att se en bild af Axel Galléns „Domens ängel"
ur Uppenbarelseboken. Omgifven af molnen som
en gördel kring sina länder, blåser ängeln i sin
kopparlur och kallar alla jordens folk både de döda
och de lefvande att stå till svars för sina gärningar.
Minnet af Rydbergs barna- och ynglinga-års
lidanden har utan tvifvel vaknat inom honom vid
läsningen om de lidanden industrialismen dragit öfver
tusenden och åter tusenden och i denna sång har
han gifvit luft åt allt, som kvalt hans bröst. Däraf
förklaras äfven den oro, den mångstämmighet och
ojämnhet som märkes i dikten. Han har, tyckes det
mig, ytterligare försvårat sin uppgift genom att binda
allt detta vid en fornnordisk legend från tider så
olika vår egen, att åtminstone jag, som tror mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
