Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
gens sekreterare eller om han ej hade tid, af någon
af föreningen aflönad person. Så blef ej fallet.
Midt i utställningsarbetet fick jag sammanskrifva en
katalog med detaljuppgifter om nära fyrahundra
personer; att där, särskildt i dess första upplaga,
skulle finnas fel och oriktigheter var ju gifvet.
Schauman slutade att hälsa på mig, och detta under ett
helt år.
Han kunde också komma i delo med
fruntimmer; en beskedlig fru hade på konstföreningens
lotteri vunnit en tafla af A. v. Becker. Hon kommer
upp till föreningens lokal, betraktar taflan och frågar
till sist, „om hon icke skulle få byta ut konstverket
mot ett klädningstyg!" Schaumans vrede kände inga
gränser öfver detta profanerande af konsten. Han
behandlade fruntimret efter legohjonsstadgan, och
„hon försvann som en blixt" lämnande taflan i sticket.
Se här ännu några anekdoter, som äro belysande
för mannen.
Innan grefve Adlerberg jämte gemål lämnade
landet, hade det grefliga herrskapet emottagit en
inbjudning till Brunnsparken, där medlemmar af vårt
samhälle gåfvo för dem en ståtlig middag med många
tal, på många språk. Efter middagen bars det höga
herrskapet på gullstol vid tonerna af
Björneborgarenas marsch kring salen. När allt var slut följdes
August Schauman och jag åt till staden. Vid
katolska kyrkan mötte vi Otto Schauman, som ironiskt
frågar oss, om det varit festligt?
„Ja då"! svarar brodern, men när Otto får veta
detaljerna om festen, särskildt att Björneborgarenas
marsch blifvit spelad, fnös och smackade han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
