Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
lingen in hos Schauman, stjäl hans byxor, ur och
reskassa, och när han försvinner, läser han illmarigt
nog dörren efter sig och tar nyckeln med. När
besättningsmannen infinner sig är dörren stängd,
när madammen stiger in i rummen sofver han än,
ångaren är för länge sedan borta och resenären i
en högst fatal situation.
Schauman hade sålt sin gård för ett pris, som
denna tid ansågs högt. Med köpeskillingen gick
han till sin mycket goda vän G. W. Edlund och
placerade penningarna hos honom mot villkor att
när han behöfde något få ut beloppet i små
portioner. Detta och relationer från tidigare år gjorde,
att han med Edlund stod i de bästa tänkbara
förbindelser. Edlund hade utgifvit- en finsk Plutarch
och läste upp för honom ett par biografier, bland
annat en öfver Schaumans broder Frans Ludvig.
Otto Schauman var förtjust „bra, mycket bra och
alldeles utan fel, men hvem har skrifvit den".
Edlund ville att börja med ej uppge författaren, men
Schauman var enträgen. Det var Fr. Berndtson.
Schauman smackade till, „tog sin hatt och försvann
som en rök, utan att säga ett ord". Han kunde
inte tåla Berndtson och fann därför allt hvad denne
gjorde dåligt.
Flyttningar voro hans fasa. När han flyttade
till statsrådet baron Willebrands hus, tog han af sin
vän F. v. Willebrand ett »heligt och formligt löfte
att hans våning aldrig skulle repareras".
Dock nog med dessa smådrag, må det till slut
nämnas, att Otto Schauman deltagit i alla våra
landt-dagar sedan 1863. Vid 77—78 års landtdag petitione-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
