- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
5

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

betagen af dessa nejders skönhet, af dessa
ödemarksmänniskors storartade gästfrihet och naturliga
be-lefvenhet, en belefvenhet, som visserligen icke
sammanfaller med allt hvad ordet enligt våra begrepp
innebär, men som i alla fall är det rätta ordet för
deras försynta höflighet och naturliga godhet. Och
här, i deras rätta miljö, fingo tillochmed dessa
i skolan så afskydda trallande Kalevala-runor lif och
form, och de korta lyriska sångerna, i Kanteletar,
jakt-och besvärjelserunorna, dessa sistnämnda med sin
underliga tonart i dur, gjorde här i sin hembygd
ett outplånligt intryck på mig.

Prosten-pedagogen fick icke någon synnerlig
fröjd af sin unga gäst. Tid och kopparslantar
hade jag, och engång fri for jag längre in i landet
längs ödemarksvägar och öfver de så kallade
pon-nukset (efter Pontus de la Gardies system utförda
kafvelbroar) och kom, dels gående eller åkande,
dels ridande eller roende omsider till Tolvajärvi by
i Korpiselkä socken samt gjorde där min första
bekantskap med representanten för Karelens blåaste
blod, den berömda jägaren Ignoi Wornanen och
hans familj. Senare gästade jag familjen flere gånger,
särskildt under 80-talet, då jag som tjänsteman
reste i dessa nejder, dels för att inspektera tullhus
och kyrkobyggnader vid ryska gränsen, dels som
kronans värderingsman och ombud vid
donationsgodsen. En gång har jag gått upp till Kolmikanta-rå,
sett skogar, där människofot ej trampat, sett herrelösa
små byar utan präst, länsman och skattekräfvare,
gått genom olonetska landet ned till Onega och Svir,
åtföljd af Ignoi Wornanen och en af hans söner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free