Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
och impressario". Efter någon tvekan beslöt han
sig för färden. Vi kommo till Tolvajärvi, till
Wornanens hus, och Falkman blef betagen. Han
förälskade sig i nejden, i folket, i lifvet, i
ödemarkens storhet och tystnad. Sjuk i sin själ, trött
vid konstens hårda, ja grymma gudinna, som han
i en människoålder tillbedt utan att hon velat lyssna
till hans brinnande böner, sargad af kritiken,
kännande att hans bästa år voro gångna, drogs han
vid denna tid till den stora stillheten och tystnaden.
„Här vill jag lefva mina sista år, här vill jag dö",
sade han gång på gång.
Rörd, glad och vek gick han omkring i den
rymliga stugan och beundrade allt. Denna stora stuga,
ett rökpörte, var i sanning beundransvärd. Den var
ursprungligen uppförd utan att en spik användts.
Allt hade timrats ihop konstruktivt riktigt utan järn.
Dörren vände sig på tappar, taket bands konstrikt
upp af med vidjeband omknutna sparrar. Pörtet var
rymligt, där trifdes ej miasmer och flugor, de röktes
ut, det var hygieniskt, ty luften omsattes flere
gånger under dygnet. Den förskämda luften gick
med röken ut genom det stora hålet i taket.
Skorsten hade pörtet ej.
Falkman tecknade af hela familjen, Ignoi och
mor och deras trenne raska söner, Petri, Ivana och
Jyrki. När Wornanen själf, reslig, axelbred och
klarögd, stod modell i sin egen stuga, klädd i
skinande hvita linnekläder mot en fond af
siena-bruna och glänsande svarta stockar, då var det i
sanning en grann syn. Så ungefär tedde sig väl
hjältarna i sången om grafven i Perho för Runebergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
