- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
19

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

bilder intresserade honom mest en del häststudier
och vyerna från Campagnan i Rom. Uppmanad af
gästerna, talade han på ett stilla, anspråkslöst och
trovärdigt sätt omsinajaktäfventyr. Egentligen ordade
han icke gärna om dem i större sällskap, men af
medfödd naturlig takt förstod han, att här var reciten
ur hans hembygds- och hans jägarlif en skyldig
tribut till värden och sällskapet; han gjorde sitt
bästa, men roligt hade han ej. Värst kände han
sig till mods under supén, preschiuto macheroni
var svår att tagas med, de långa, hala
maccaroni-stängerna gjorde honom mycket besvär. Det gladde
Falkman och mig, när Wornanen vid afskedet sade,
att han nogsamt märkte att „Suomenniemen
her-rat ja kupernyörit" nog voro ett annat slags folk
än det han i sin hembygd sett prof på, och
att han numera insåg att folkets väl låg dem
varmt om hjärtat. När sällskapet skildes åt, gaf
Falkman en alfenidkanna åt Wornanen och, ehuru
det uttryckligen betonades att kannan ej var af
silfver, väckte den ett oerhördt uppseende i öde-

ut till stadens finaste restauranger. Han tog saken lika lugnt
som hans frände Ignoi. Är det icke ståtligt här, frågade en af
värdarna, och högt till taket. Det var i festsalen i hotel Kämp.
Aja, svarade jägaren, men när jag där hemma sitter på drifvan
under fur och gran och passar på lo eller vildren, då är det
ståtligt och högt till himlens stjärnor. En sak stukade honom.
Räkningen! När han fick höra att sällskapet, tre man, ledigt
på en afton spisat och druckit för 18 mark, då var han slagen.
Han fick räkningen, spikade upp den på väggen i sin stuga
och visade den för kommande och gående: „oltiin kerran
Helsin-gissä herroilla", och så pekade han på det ojäfviga vittnesbördet
om hans herremanna lif — räkningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free