Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Hus med brutna, svenska tak älskar jag. Hus
med brutna tak ha gudomliga vindar, tillhåll för
den lilla, gråhvita ugglan, flädermöss, hemska
spöken, sagor och troll, minnen om brott, kärlek,
hat och död. Just sådan var morfars vind.
Det taltes om en ung grefve Anselt, som under
Katarinas tid nått lyckans svindlande höjd, sedan
plötsligt störtats ned, och en dag funnits död
häruppe på vinden, hängande i en af de massiva
hanbjälkarna. Vinden med sitt hemlighetsfulla
mörker, sina färgrika sagor och legender rufvade
öfver oss. Sägner, som vi under dagens lopp
för-gäto i de ljusa rummen, men som när skymningen
föll på och brasan tändes väcktes till lif, stego, då
höststormarna hveno kring skorstenspiporna och
dunkade på takplåtar och tegelpannor, ned för den
gistna trappan och bemäktigade sig barnens oroliga,
vidt famnande fantasi och tjänstefolkets för allt
sorgligt och hemskt städse vakna sinnen.
Härliga, höga vind, huru ofta steg jag ej med
klappande hjärta upp för dina knarrande
trappsteg, öppnade den gissna dörren och blickade in
i din sagovärld, full af de underbaraste,
märkvärdigaste gammaldags saker. Aldrig vågade jag mig
längre än just innanför dörren till den starkt
solbelysta dammgömma, där jag i lådorna till samma
gamla bord, vid hvilket jag nu skrifver, gömde
min största skatt, böckernas bok för mig —,
„Guda-och hjältesagor", sagan om „ Hector och Achilles", Tors
och Lokes strider och bragder. Min gamla kära vind;
när morfar var som mest okristlig, nervös,
frihets-älskande och argsint, när han svor öfver de sjufaldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
