Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heinrich Schliemann.
Vid Viborgs lyceum hade jag i tidén en lärare
i grekiska, om hvilken kära far — lyceets rektor —
plägade säga. „Han är ett sprucket geni". Han
svarfvade, slöjdade, riggade båtar åt oss gossar,
riktiga segelbåtar, spelade fiol och piano,
deklamerade „Die Glocke" och Byrons episka dikter, kunde
hundratals verser ur Iliaden, var särskildt hemma i
hebreiska språket, på hvilket han till vår stora
ortodoxa glädje disputerade på „narinken" med den
judiska rowen (d. ä. prästen), kunde med ett ord
allt, utom en sak: behärska sig själf och alla dessa
andens håfvor. Hade denna mångkunniga man, som
därtill ägde ett synnerligen vackert yttre och ett
vinnande sätt, ur högen af de andliga håfvor han
besatt, tagit ut en, lefvat för och i den gåfvan, så
hade han bort kunna blifva något märkeligt, men
han gjorde det inte. Därtill var han alltför indolent.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
